tankar..

Varje kväll innan man somnar hamnar mina tankar på Caspian. Han cirkulerar dagligen i mina tankar men just kvällen blir det på ett annat sätt. Tårarna går inte att stoppa och saknaden blir fruktansvärt. 

Ikväll kom tankarna till vår sista kväll ihop. Kvällen/natten som allt försvann och tomheten kom. Hur allt gick till, Hur fort allt hände och hur snabbt det vände. Från toppen till botten på några timmar. Från hopp till förtvivlan. 

Så jag kom in på allt runt omkring. Jag är tvungen att bryta tankarna för att "rädda" mig själv och jag började tänka på familjerna man mötte där nere. Hur gick det med alla barnen? Speciellt barnet vi delade rum med sista dagarna. Den natten när allt hade hänt så ser jag skärmen och det som visar var inga bra värden. Mitt i min största sorg så kunde jag inte låta bli att se och känna för barnet bredvid. 

Meja träffade en tjej som hade en lillebror som var hjärtsjuk också. De fann varandra ganska snabbt och blev bra vänner. Ofta man tänker på denna familj bara för de två. Just de två fann varandra. När mamman mötte mig dagen vi åkte hem och förstod vad som hade skett. Hon grät medans hon höll om mig❤ för hon förstod. Hon levde i oro och rädsla att hamna i samma sits. De vi aldrig trodde skulle ske, skedde. Caspian skulle aldrig försvinna. Han skulle visa världen att man kan visst leva med HLHS. Han skulle inte försvinna. Aldrig! Man såg familjer lämna Ronalds huset utan sina barn och vi trodde starkt på att vi inte skulle bli en av dem.. Men det blev vi. Vi fick åka hem utan honom. 
Man får ett band fast man inte jämt pratar eller umgås. Övervakningsrummet som Caspian låg på när han var på avd. Delade vi med 3 andra barn. Där sitter man jämte sitt barn och bara myser samtidigt som sköterskor och läkare kommer och går. Vi sitter där föräldrar och hoppas. Man får ett band. Tänker ofta på dessa barn också. Två av dessa flickor väntade på nya hjärtan eller att hjärtat skulle "laga" sig så pass bra att de slapp maskinerna som höll dem vid liv. Hur gick de för dem? Vet att ena familjen fick åka hem med sin flicka som fick ett nytt hjärta vid midsommar.😍 helt fantastiskt. 

Vilken resa vi ändå har gjort. Vad Caspian gav oss. Vad vi har växt. ❤ vet ni vad det otäcka är?

Just idag anlände nya familjer till avd 323. Där man får se hur allt funkar, ställa in sig på vad som kommer ske. Idag föddes ett hjärtebarn som man upptäckte felet på innan eller som inom några dagar där felet kommer upptäckas på. Just idag väntar någon på ett nytt hjärta eller på sin hjärt- operation. ❤ de lever i den värld vi levde. Oro, rädsla, skräck, glädje och framförallt lyckan i att ha ett barn. 


Sandra LH
2018-01-18 @ 07:51:01

Jag tänker så ofta på er. Och hur många saker i livet som ser så lika ut för oss. M har fått en ungefärlig tid för operation nu. Jag är lugn egentligen. Vet ju och har vetat. Men när jag tänker på alla sjuka barn jag kommer att möta på vägen är det snudd på omöjligt att behålla fokus. Den här världen är alldeles för orättvis 💔

Svar: Men du kommer se det fina i det hela också. Hur personalen, clowerna m.m. gör för just de sjuka barnen. Att mitt i allt det hemska så finns det ljusglimtar som gör det bra ändå. När man väl är där så ser man inte det med samma ögon som innan. <3 vad skönt ändå att veta när de kommer att ske och få det överstökat.
mammatillhlhs.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mammatillhlhs.blogg.se

Tvåbarnsmamma för en ovan molnen och en på jorden <3

RSS 2.0