ett år sen...

Planerade vi det som ingen, ingen ska få planera. Sitt barns begravning. 

Känslorna for runt som en studsboll och man försökte andas mellan allt. Kan än idag känna känslor jag hade just då, de kommer tillbaka och påminner mig ofta. 

Vi hade planerat en väldigt ljus begravning där vi ville fira att vi fick den finaste pojken, lillebror, barnbarn som man kunde få. Vi ville fira kärleken till honom och vilken krigare han var. Vi bjöd bara våra närmsta, vi vet att de var många som ville visa sitt stöd och kärlek men vi klarade inte av det. Utan de närmsta, de som ändå hade kramats, gosat, pussat på vår Caspian. 
Blev min familj och Jims familj + några kusiner som stod oss nära och som orkade komma.❤

Anna, vår begravningstjej hjälpte oss med allt. Hon kommer för evigt finnas i mitt hjärta. Är så tacksam att hon orkar göra sitt jobb så fantastiskt som hon gör.❤ 

Begravningen blev jättefin och underbar trotts helvetet som egentligen var. Blommorna byttes ut mot ballonger som vi släppte tillsammans för honom😍 vi stoppade alla blommor till begravningen och blomsteraffärerna hjälpte till att sätta in pengar på Caspians hjärtesida istället.  Efteråt så hade vi grillfest, god mat och fika för alla som ville och det var samma där.. fint och mysigt trotts allt. 

Är så evigt tacksam för alla som verkligen stöttade oss, tog hand om oss, tänkte på oss. Genom ett sms, samtal, Caspians fond.. Vi har fruktansvärt fina människor omkring oss, vänner, familjer, bekanta och okända människor. ❤ 

18maj var sista farväl för våran älskade unge.
Samma dag då Chris Cornell försvann.❤

Kommer aldrig acceptera.

Acceptera vårat öde.

Hur allt blev. Hur allt slutade.
Orättvist är bara förnamnet. 
Att alltid bli påmind om hur sitsen är hatar jag. Hatar det att livet fortsätter. Tiden tickar på och jag står fortfarande kvar natten allt hände. 26april 2017. Då allt ändrades. Då allt föll och ett evigt stort sår uppstod i ens hjärta. Att nu fortsätta leva utan min son är något jag aldrig trodde skulle få genomgå. När allt hände så trodde jag aldrig att jag skulle överleva. Tanken att fortsätta utom honom var vidrig, hemsk, en fruktansvärd mardröm som man ville vakna upp ifrån. Tiden går som sagt och man har kommit "tillbaka" till livet. Tillbaka blir vi aldrig. Ständig ångest och ständig saknad. De är vår vardag idag. 

Nu när julen närmar sig blir det bara jobbigare och jobbigare. Förra året klädde vi granen och Caspian såg på. Förra året firade vi julen med honom. Iår ska vi fira utan honom. De som gjorde att jag skrev detta inlägg var att jag fick papper angående dotterns skolvård eller vad man ska kalla det. Istället för Bvc är det hälsokontroller på skolan. På detta papper skulle man ange syskon. Caspian skriver man dit och nämner kod 3 som är koden för avliden. Ordet avliden och död hatar jag. Kan inte säga orden, höra orden eller som nu skriva orden utan att tårarna rinner. De går inte att stoppa för sorgen är där och så påtagligt. Samtidigt som jag är så tacksam över att Caspian får vara delaktig. Jag skriver med honom för han är föralltid Mejas lillebror. Hennes ögonsten. Mina ögonstenar. Denna papper har cirkulerat i gruppen jag är med i. Alla har så svårt att skriva i koden. Jag har varje gång tänkt: sicken tur, jag har sluppit. Nu var det dags för mig också. 

Kommer aldrig acceptera.
Kommer alltid ha ett stort sår i mitt hjärta.
Caspian tog en stor bit ifrån mitt hjärta.💔❤

Finare pojke kunde vi inte ha fått.

Vacker från topp till tå, insida till utsida.
Perfektion😍

Vår älskade son.

Vår Caspian. 
Klart du ska vara delaktig i allt vi gör. Allt som händer som om du vore här.

Nu är jag klar med julgranskulorna. 
Några blir present och en behåller vi själva❤


Så gjorde jag en som ska skicka iväg till en annan änglamamma❤

mammatillhlhs.blogg.se

Tvåbarnsmamma för en ovan molnen och en på jorden <3

RSS 2.0