I bakgrunden ligger det, ångest laddat. Minnen, sorgen framförallt som Göteborg också bär med sig. Att vi bodde här i 4.5 månad i oro, stress, Lycka, glädje och tillslut en fruktansvärd stor sorg. 

Rullar in till centralstation. Ser hotellet vi spenderade nästan 2veckor på innan Caspian kom ut till oss. 

Gå förbi spårvagn 1, utan att hoppa på. Spårvagnen som skulle ta en upp till drottning Silvias barnsjukhus. 

Utflykterna som man gjorde medans allt var frid och fröjd. Det känns, ligger där bakom. Sorgen. 

Påvägen ner utbrister meja jag är en Göteborgstjej ja. Njaaa svarade jag. Lillebror är en Göteborgare han är född här😍 du är en karlstatjej. Då säger hennes bästis. Men Meja du är nog en karlsta/Göteborgstjej eftersom din lillebror föddes här. 😍 

Vi har pratat så mycket om Caspian. Han är med oss i allt. Märks på även på Meja att hon blir påmind fast på ett bra sätt. Hon saknar honom. Orden som hon sa Caspian är min favorit även mamma och pappa. Mina favoriter som jag älskar❤ att hon ägnar tankar om han gör mig varm. För jag vill att han är med, jag vill han är delaktig i allt vi gör. Han är inte här men han är här ändå. Vår kung Caspian❤