Innan vi lämnade Göteborg så var det redan där. Inga baciller, inga konstigheter. Caspian ska utsättas så lite som möjligt första levnadsåret. Speciellt mellan första och andra operation. 

Så vi är jättenoga. Jag försöker få alla runt omkring att ta det lika seriöst och förstående som man bara kan. 

Meja ska egentligen gå på dagis, 15 timmar. Vi har kommit överens med dagis att de kan höra av sig början av veckan för en liten koll vad för infektioner som går. De här veckorna innan jul var det magsjukan som härja. Dagiset var de som kom på idéen med info varje måndag. De ställer upp till 100%. Blev så glad att Meja har så underbara fröknar som förstår så bra. 

Magsjukan är nog jobbigt för oss vuxna och barn som är friska. Värre är det för ett hjärtsjukt barn att få det. Påfrestande för hjärtat och kroppen. 

Oftast är det vård på sjukhus som gäller.

Förkylning också, men de är mest rs virus man är rädd för. Just nu får Caspian vaccin mot det, syrran tog influensa vaccin för hans skull. Där snackar vi om storasyster göra, hon tveka inte en ända sekund. Så stolt över henne. Klarade av spruta  så löjligt bra så jag sa högt: JÄVLAR meja!! Duktig du är!!! Sköterskan kolla förvånat över att ja svor så 😂 men jag var ju imponerad utav henne. 😊

Men iallefall.. infektionen som sagt var. Bästa är, våra närmsta är så himla söta. Lite mer oroliga än vi, de håller sig borta med lite snorig näsa osv. 😍 de är så noga med att berätta för oss om de är sjuka osv

Så himla uppskattat. 

De håller ju Caspian i tryggt förvar. ❤

Så till er som tycker vi är töntiga.

Vi är rädda om våran son. 

När han kämpa så med operationerna och eftervården så vill vi gärna att han slipper annat onödigt dynga. 

Puss på er som bryr sig.

Vi tacksamma. 😘