Dikten, säger ganska mkt. 

Sorg överlag är något som är fruktansvärd. Att förlora någon man håller kär genom olycka, sjukdom. Man är aldrig förbered på efter livet som man ska fortsätta utan personen.

Gått över året efter allt hände, sorgen är ständig där. Man bli påmind dagligen om vad vi missar och vad han missar. I början sve det varje sekund, nu blir man påmind hur det egentligen kunde ha varit. 

Man tror heller inte att det blir "bättre", så svårt när man befinner sig mitt i det värsta. Dock kan jag personligen säga att det blir bättre, beror också på vad man gör med det hela. Tror inte att ja hade mått bra av att gå tillbaka till mitt jobb eller varit kvar i ekorrhjulet. Jag bröt mönstret och fokuserar på det som gör att jag mår bättre. Ångrar inte mitt val att börja läsa, nu är sista terminen här och allt ligger så nära nu. För ett år sen var jag så nervös och orolig över hur ja skulle klara av att bryta mig ifrån det trygga, idag? Så glad att jag vågade, men alla kanske inte behöver samma som jag behövde att byta jobb och inriktning. Alla behöver olika, jag hoppas ni finner det som gör er glada och mår bättre efter er sorg.