Idag skulle Caspians faster Ronja ha fyllt 22år.

Vi hade idag åkte hem till Ronja med Caspian och alla andra för att fira hennes 22års dag med tårta och paket.

Men så är det inte, vi får inte fira henne. Vi kan gratta henne och hoppas hon hör oss men vi kan inte fira henne som ni andra kan göra med era nära och kära.

 

Ronjas föddes med under utvecklad vänsterkammare, hon föddes i den vändan som man började att operera detta hjärtfel. Då operationerna var fortfarande test och man försökte få kunskap över hur man skulle gå tillväga och hur man skulle göra med eftervården. Man lärde sig utav misstagen som begicks och alla visste att det var en lånad tid. 

 

Ronja föddes med precis samma hjärtfel som vår Caspian gjorde. 

Ärftligheten är lika med 0 säger läkarna. Eftersom det är pappans lillasyster.

Ärftligt hade varit om det var min syster, konstigt? JA.

Vi ser det som det är ärftligt. Varför ska en familj drabbas två gånger utav ett sådan komplicerat hjärtfel? Precis samma hjärtfel dessutom. Vi kunde ha fått vunnit på lotto istället och haft våra barn här. 

 

Så ännu engång, februari är för våra hjärtan. Alla våra hjärtebarn som kämpar och är påväg ut till vår värld.

Forskningen behöver gå framåt. forskningen MÅSTE gå framåt. Vi vill inte bli flera i vår grupp (vi som har förlorat ett hjärtebarn). 

 

SKÄNK en slant till Hjärtebarnen ni hittar Caspians insamling där.

Eller SKÄNK en slant till hjärt- och lungfonden

istället för ni lägger huvudet på sned och säger åååh.

eller tycker synd om oss, om våra barn. Bidra istället, de kommer vi mycket längre på <3

Kärlek till er.