Även ett kuvert, väl inpackad så ligger de sista bilderna på våra älskade son.

Jag har mått dåligt över att jag inte orkade bädda ner våran pojke. Men allt är så mycket svårare än vad man tror.

Både jag och Jim har så fina bilder i våra minnen efter natten han gick bort.

Han var så otroligt fin.

Han såg så himla nöjd ut, Han var fortfarande varm och sådär gosig. 

Nerbäddningen var ändå 2 veckor efter händelsen. Händer mycket. Hon avrådde oss att göra bädden, eftersom vi har en så fin bild av honom. Det kanske är så.

Men jag ville ha kort.

Hon tog kort.

Att äga dessa kort är viktigt, Det känns i mitt hjärta.

Kanske tittar på dem någon gång, Eller så kommer jag aldrig göra det. Men att ha dem, äga dem, Att de finns här. Är något som är viktigt för mig❤

Hans låda som står i vårt sovrum är fylld med saker som verkligen är hans. De saker vi inte kan ha till framtida syskon. Eftersom det är verkligen hans. 

Lådan kommer få stå där, Så länge vi behöver den.

Väskan från Göteborg står i sovrummet också. Oupppackat. Det är också hans saker, Har inte vågat rört den än.

Jim rotade runt för att hitta special plåster här omdagen. Ja satt bredvid. Tårarna bara rann.. gick inte att stoppa dem.

Så väskan få stå där, samla damm.

Tills vi känner att nu är det dags att kolla igenom. 

Blev ett väldigt utblottade inlägg.

Men så är vårt liv just nu. 

Det är ett stort kaos, en fruktansvärd saknad.

Han rycktes bort från oss, fast vi visste risken var stor. Så rycktes han ifrån oss. 

Jag har svårt att förstå att det har verkligen hänt.

Vilken jäkla process detta kommer bli.