2016 har varit omtumlande på alla sätt och vis.

Vi var inte alls medvetna om att vid denna tid punkt för ett år sen låg det en liten Caspian i min mage. 

Det tycker jag är lite små häftigt när man tänker på det nu i efterhand.

 

Vad livet kan svänga, ge och ta under sin tid.

2016 har prövat oss ordentligt, genom känslor, tankar, händelser.

Ett under att man står än med fötterna stadigt känner jag.

 

Men nu står vi här med våran son och dotter.

Ifrån läkarens uttalande om att det var bättre att göra en abort till att ha en Caspian som ler stort när man pratar med honom.. 

Svårt att ta beslutet i v19, men jävlar vad jag inte ångrar mig.

Det är lite mer grejer, som medicin och syre-tagning. Men de går som på rutin för oss nu så det känns inte som något mer eller jobbigare än någon annan har det. 

 

Vi har så himla svårt att förstå att han är sjuk, för han ser ut som vilken bebis som helst.

Utvecklas som alla andra. :)

Bara hans fina ärr som visar att han är en underbar hjärtebarn <3

 

Inte bara Caspian som har bidragit till en känslostorm, även Jims Morfar som gick bort ganska nyligen. 

Andra händelser runt om, som sätter sina spår. 

2016 bidragit med lycka och sorg ordenligt.

 

2017 har några prövningar som vi är väl medvetna om.

Hjärtkartetsering i Januari, då vi måste infinna oss i Göteborg igen. 

Sen planering inför operation nr2, Glenn

Men sen hoppas vi på att det flyter på, att man får ett friskt och fint år.

Med mer lyckliga stunder :)

Jag ser fram imot 2017, har en bra känsla för detta år..

Fast ja blir tant, 30år!!! Helt galet, svårt att förstå.. :) 

Meja ska börja skolan!!!! De är nog värre än att jag blir 30. :P 

 

Nu hoppas jag att ni får en underbar nyår. 

och en godfortsättning på det nya året.